winterglow

Tänker på när vi spelade badminton förra helgen med tobbe och barnen. W var ju himla duktig och det krävdes inte mycket uppmuntran eller ett par missar från oss så stod han och studsade med båda händerna så lycklig över att han kunde. 

Tänk vad lite som behövs igentligen för att stärka någons självförtroende och självkänsla. En liten uppmuntran om att *det gjorde du jättebra, duktig du är* är allt som krävs. Och personen tar åt sig och tänker att *jag är duktig, jag kan nog mer än jag tror* 

Jag och en kompis har spånat och spånat om vad man kan göra för att hjälpa de som har lite ont i själen som min lärare alltid sa. Och det känns så fantaskiskt att prata om någon som föder tusen tankar om vad man skulle kunna bygga upp för att hjälpa dessa själar. Och jag blir så pepp och hjärnan den tänker så det ryker om den. Hur ska det gå och sova inatt igentligen?! Haha 

Tänkte mycket på det, vem har rätten att säga att du inte kan, inte får eller inte har kapacitet till att fixa det du drömmer om stort som litet? Alla kan i olika grader efter vilja och förmåga! Det är så viktigt att inte säga att någon inte kan, säg istället, vilken härlig ambition jag tror på att du fixar det! Tänk vad små ord kan göra! :D